inte lite charmigt morgonirriterad utan blixtrande förbannad. jag gör det ibland. vaknar o vill mörda. vad beror det på? en otäck dröm? ett för tidigt uppvaknande? eller är det helt enkelt min natur?
som tur e va allan så morgonmjuk o go. o markus va fin men stack snabbt till skolan. så jag behövde inte leva ut min ilska o den sipprade sakta ut i takt med att mitt kaffe sipprade in.
snart ska jag o loll sjunga sånger på öppna f. men för allas skull tror jag det är bäst att jag mimar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar